Service för kvinnor

Manifestation för volontärerna som stred för spanska republiken

2020.07.07 14:41 Kire031 Manifestation för volontärerna som stred för spanska republiken

Göteborgs fylls av ljudet av musik, från Järntorget, Hjalmar Brantingsplats och Korsvägen hörs tonerna av folk sjungades internationalen i långa demonstrationståg. De röda fanorna och plakaten syns överallt när folk från hela Sverige, delar av Europa, fackföreningar och politiska partier och rörelser tillsammans tågar mot Götaplatsen.
Götaplatsen fylls upp av folk så långt ökar kan nå framför en stor scen där partiledarna från det folkliga blocket (förutom Dacke som råka ut för en olycka) står och sjunger tillsammans med folkmassorna. Nedanför står musiker och spelar för fullt. Bredvid partiledarna syns en staty föreställande en ung kvinna hållandes upp en fana och med en fredsduva i famnen.
Efter ett tag lungas stämningen ner och Socialdemokraternas partiledare Karl Götefors går fram och tar till orda.
SAP - Karl Götefors ”Kamrater, vi samlas här idag för att hedra och sörja de tusentals som stred för demokrati och socialism i den spanska republiken under inbördeskriget 1936-1939, vi hyllar speciellt de svenskar som reste ner och stred för vad de visste var rätt - kampen mot fascism och för socialismen.
Idag kommer ni att få höra många underbara och inspirerande tal av representanter från alla de socialistiska partierna samt en representant från CNT - Confederación Nacional de Trabajadores. CNT är ett spanskt fackförbund som var bland de viktigaste aktörerna under inbördeskriget och kampen mot Francos fascism.
Denna dagen och staty ska inte endast hylla och sörja de stupade och de som på olika sätt stred fascism utan även som symbol på en enad socialistisk vänster, i Sverige, Europa och världen. Aldrig kommer vi låta fascismen segra med dess stöd från Kapitalister och konservativa. Historien visar att fascismens stöd finns i huvudsak hos den borgerliga och kapitalistiska klassen. Allt för att trycka ner den socialistiska samhällsrevolutionen och arbetarstaten.
Detta valet har visat på att den liberala högern är villig att samarbeta med ett skandalöst och nationalistiskt odemokratiskt parti som vill ge kungen makten över era representanter, både inom politiken och på arbetsplatsen. Politiken och arbetet och samhället är folkets verk och ska styras av folket, inte en man född med sked i mun och dennes underhuggare!
Kamrater! Vi skall aldrig godkänna att denna regering, som saknar folkets stöd, river ner det solidariska och demokratiska samhälle som vi tillsammans byggt upp igen, folkhemmet ska återvinnas och folket ska segra! ¡Viva el pueblo y el socialismo!
Jag avslutar mitt tal med en uppmuntran att lyssna och njut av vår älskade sångerska Heather Heyer, dotter till en av männen som stred för Spanien.”
Sångerskan Heather Heyer stiger fram till mikrofonen och börjar sjunga ”Himno de las brigadas internacionales spelas”
(https://open.spotify.com/track/5S6KongPRpfyrKEofcb8ZI?si=5vWW6wRfQE6SKV4jtAqy3A)
Applåder utbryter
Heather tackar, höjer knytnäven och backar sedan medan VPK’s partiledare Zeunert stiger fram till applåder
VPK - Zeunert ”Kamrater! Det här är första gången vi visar oss efter en omvälvande tid i svensk politik. Valresultatet var en besvikelse, och den nya regeringen är rent ut sagt en katastrof. Idag har vi samlats för att inviga denna staty, för att hedra minnet av dem som åkte ner till Spanien för att slåss för demokrati, frihet och mot fascismen, trots att de riskerades att straffas för det. Många av dessa var medlemmar eller hade kopplingar till VPK, och det är viktigt att vi alltid kommer ihåg dem. Att vi kommer ihåg hur de riskerade sina liv, för att slåss för friheten, demokratin och mot fascismen. I tider som dessa, när odemokratiska och konservativa krafter växer sig starkare är det viktigare än någonsin att vi gör som de Spanienfrivilliga. Stå upp för demokratin. Stå upp mot fascismen. Det som är farligt med fascismen är att den kommer krypandes bakifrån, och man märker inte hur illa det är förens det är för sent. Historien lär oss att liberaler och liberalkonservativa alltid kommer att samarbeta med extremhögern framför vänstern. Allt de gör för att försvara sin kära kapitalism. Mittenhögern tror att de kan kontrollera fascisterna, och hålla de i schack. Återigen kan historien visa oss att dessa aldrig lyckas med det. Extremhögern tål inte att kompromissas med, den kommer att ta över det samarbetet. Den måste bekämpas. Fascismen är kapitalismen i kris, dess yttersta form. Den kan då inte bekämpas med mer kapitalism, utan det behövs en enad socialistisk, kommunistisk, anarkistisk vänster, som kan verkligen kan bekämpa fascismen, och bygga ett bättre samhälle. Det är därför vi står här idag tillsammans. En enad och stark vänster är det enda sättet att bekämpa fascismen. Därför tycker jag att vi nu sjunger Enhetssången! Låt oss höras ända till Rosenbad!”
Musikerna börjar genast att spela de första tonerna till Enhetsfront medan folket börjar sjunga med.
(https://open.spotify.com/track/4zaFrbqpD3w4xhUYjUyb5f?si=fs2jthmlSauahDriEixjxQ)
Musiken tystnar till applåder medan F!’S partiledare Carl Bildt stiger fram
F! - Carl Bildt ”Det betyder mycket att vara politiskt aktiv, men det som är gemensamt för alla politiker oavsett partifärg är att deras engagemang stärker vår demokrati. I Spanien 1936 förklarade högeroppositionen med general Franco i spetsen inbördeskrig mot republikanerna. I grund och botten handlade inbördeskriget om demokrati mot diktatur. Nationalisterna ledda av Franco företrädde ett auktoritärt och diktatoriellt styrelsesätt medan republikanerna företrädde demokratin. Kampen mellan demokrati och diktatur var just då viktigare än någonsin eftersom diktaturer vuxit fram i bland annat Tyskland och Italien. Inom ramen för inbördeskriget företrädde republikanerna där även en mer modern och jämställd doktrin för kvinnor. Därför handlade inte bara inbördeskriget om demokratins kamp mot diktatur utan även om den kvinnosyn som skulle dominera i Spanien. Mot alla odds besegrades demokratin i de republikanska delarna 1939 av nationalisterna. Demokratin och kvinnokampen var förlorad, det ersattes istället av förtryck och en tillbakagång för jämställdheten. En sak är för mig som partiledare säker, detta får aldrig hända igen. Demokratin måste besegra diktaturen och jämställdheten måste få ett större fokus. Det här monumentet är därför oerhört viktigt, för att komma ihåg alla krigsoffer, men även hur skör demokratin är. Demokratin är som en blomma, den kräver omsorg, vatten och näring, utan det dör den och därför är det viktigare än någonsin att göra ett sådant här ställningstagande, för hotet om diktatur har aldrig försvunnit det hotet har alltid väntat strax runt hörnet och om vi inte vårdar demokratins blomma kommer vi alla att vissna med den. Därför är jag både hedrad och glad över att få vara här idag, jag hoppas och tror att detta monument sänder de signaler som krävs och under lång tid framöver påminner medborgarna om demokratins skörhet och därmed dess vikt. Demokrati och jämställdhet är värt att uppmärksamma! Tack för att ni lyssnade!”
Applåder och musikerna påbörjar nästa låt - Solidarity forever
(https://open.spotify.com/track/5NShvMH3lRmQPW4qc0hYKY?si=LoWWFBTeSmGi3Y2wgUqAug)
Folkets engagemang finns nu inga gränser så låten spelas upp ännu en gång innan arbetarna lugnar ner sig så att Miljöpartiets partiledare Sylian kan komma till orda
MP - Sylian ”Spanska revolutionen var en tid av hopp, en tid där vi såg möjlighet för en ny socialistisk ålder. Vi såg hur en enad vänster slogs mot Francos fascister. Liberaler, socialdemokrater, anarkister och marxister kämpade med varandra för en ny framtid... till en början. Över tid såg vi hur konflikter mellan anarkister och Stalin-positiva marxister bidrog till att splittra vänstern. Inbördes strider försvagade vänstern, och bidrog till att fascisterna vann det spanska inbördeskriget. Detta var givetvis inte den enda faktorn, men det var, onekligen, en bidragande faktor. Vad som hade kunnat vara en möjlighet för ett fritt socialistiskt samhälle blev istället en fascistisk stat, en mördarstat.
Spanska revolutionen var hoppfull. Anarkisterna genomförde några av de största miljöreformerna under den tiden. De stängde ner metalfabriker, påbörjade återplantering av träd, utvecklade konstbevattning, och diversifierade grödor. Hade vänstern vunnit så hade vi kanske sett framväxandet av ett mer miljömedvetet samhälle än något annat. Vi hade förmodligen också sett ett friare och mer jämlikt samhälle.
Vänstern har ett vägval. Vi kan välja att slåss mot varandra, inom vänstern, på grund av meningsskiljaktigheter. Eller så kan vi välja att samarbeta i de frågor vi tycker liknande. Våra primära motståndare idag är kanske inte direkta fascister, men vi har idag en regering starkt präglad av konservatism. Om vi ska gå framåt behöver vi en mer enad vänster, en vänster som samarbetar i arbetslivsfrågor, i miljöfrågor, i demokratifrågor, och i många andra frågor. Socialdemokraterna, Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet Kommunisterna, och Arbetarepartiet Nils Dacke, och Miljöpartiet har alla här samlats idag för att stå upp för demokrati, mot fascism. Vi i Miljöpartiet vill se en stark vänster som står upp mot en högervriden regering. Vi måste ta krafttag för miljön, vi har inte mycket tid längre. Vi måste kämpa för HBTQ-personers rätt att leva sina liv. Vi måste stå upp för socialistisk feminism. Sverige, och hela världen, behöver en ny politik, en miljövänlig och feministisk vänsterpolitik.
Vi må vara oense om delar i sakpolitiken. Vi håller inte alltid med varandra om ideologi. Vi använder ibland olika taktiker för att nå våra mål. Men i slutändan delar vi många av målen, och vi står varandra betydligt närmare än vad vi gör högerkonservativa krafter. Vi måste lära oss av historien, genom att samarbeta kan vi gå framåt, starka. Vi kan diskutera och debattera olika frågor, men i slutändan kommer valet stå mellan en vänsterregering och en regering som inte bryr sig nog om miljön, eller friheter, eller människors välbefinnande. Vi behöver en vänsterregering, och vi i Miljöpartiet kommer göra allt vi kan för att skapa en sådan regering. Tillsammans är vi starka.”
Sylian börjar försiktigt och lugnt påbörja de första orden medan musikerna långsamt börjar spela på ”Ett enat folk spelas”, folk sjunger lugnt med medan tonen ökar och ökar för varje refräng
(https://youtu.be/adMzeNAnf7Q)
En man som stått vid sidan om partiledarna går nu fram, mannen är tydligt spanjor och bär en svart-röd militär mössa likt den anarkisterna bar under revolutionen och inbördeskriget, folk jublar
CNT - Mario Antonio Zermeño ”Hola camaradas, my name is Mario Alfredo Zermeño and I’m a member of the Confederación Nacional de Trabajadores. I’m here to speak about the heroism of the people of Spain and of the world who travelled and fought for Spain, socialism and democracy. I’m here to speak about the importance of socialist unity while warn against the authoritarian branches of our ideology that will do everything in its power to destroy the people’s revolution.
The future of the world needs a strong and united working class movement, in the working places, in the parliaments and in all parts of society. A movement by the workers and the people for the workers and the people. The politicians are in the service of the people and the workers and not in the hands of capital and the big companies and capitalists. Capitalism is the disease that spreads and socialism the cure.
I therefor ask you, the people, to remember these men and women who sacrificed citizenship, work and education to fight for what they thought was right in a world where the capitalist nations supported fascism in their fear of socialism and true Workers democracy! The fight against fascism and capitalism is the fight for humanity! ¡No pasarán! ¡Viva el pueblo!”
Musikerna spelar A las Barricadas medan Mario sjunger för full hals tillsammans med alla som lyckats lära sig refrängen eller har texten framme
(https://open.spotify.com/track/3oC2fiDxq7FojFBW7622Rv?si=AsWCEQgfTHmC75jqtIGLUA)
Applåder fortsätter och fortsätter medan folk börjar återuppta internationalen och demonstrationstågen delas upp igen och börjar röra sig bort från Götaplatsen, bort mot nya äventyr
submitted by Kire031 to ModellMedia [link] [comments]


2019.12.02 01:13 vonadler [HPSA] Rasbiologiska institutet

HPSA började som "Historical Public Service Announcement" men på Bromskloss utmärkta inrådan står det numera för "Historia På Sweddit Anbefalles".
Här kan du läsa alla tidigare HPSAer. Glöm inte att läsa längre ner, där det finns utmärkta HPSAer som är skrivna av andra.
Med det avklarat ska vi prata lite om rasbiologiska institutet. Sverige var som bekant först i världen med ett rasbiologiskt institut, som med statliga medel skulle bedriva forskning kring rashygien, genetik och folkhälsa ur ett rasperspektiv. Varför var Sverige först? Det har förts fram flera teorier - Linnés arv, med Sverige som ursprungslandet för inledning i arter och familjer inom djur- och växtriket, att Sverige redan var väl organiserat, centraliserat och registrerat och att det därmed var relativt lätt att lägga till ytterligare en uppgift i folkbokföringen - ras - och därmed kunna använda det i forskning och samhällsuppbyggande åtgärder mot det som på den tiden sågs som degenererat beteende - rasblandning, alkoholism, excentricitet, psykiska sjukdomar och mentala störningar, promiskuöst beteende (så gott som endast hos kvinnor) med mera. Att Sverige inte hade skulder från första världskriget och därmed hade råd med nya statliga institut har också förts fram som orsak till att vi var först.
Statens institut för rasbiologi (som det officiellt hette) bildades 1922 efter förslag i riksdagen 1921 som stöddes brett av alla partier - motionen var av allt att döma skriven av Svenska sällskapet för rashygiens ordförande Herman Lundborg och skrevs under av socialdemokraterna Alfred Petrén och Hjalmar Branting, bondeförbundaren (numera centern) Nils Wohlin och allmänna valmansförbundet (numera moderaterna)s Arvid Lindman.
Samme Herman Lundborg blev också det nya institutets ledare och tog med sig en stor mängd egen forskning om den "degenererade" samiska rasen.
Planerna var storstilade - man skulle kartlägga den svenska rasen och vad som gjorde den unik, registrera ras på alla svenska medborgare och även goda och mindre goda rasbiologiska egenskaper på individerna, och på så sätt kunna förneka människor att lysa för äktenskap (något prästen gjorde tre söndagar i rad innan skatteverket började med hindersprövning) och använda sterilisering mot antisociala eller rasbiologiskt misshagliga element.
I praktiken lyckades man ganska dåligt. Man producerade 1922-27 ungefär 12 000 bilder och en stor mängd mätdata, men lyckades aldrig få fram något slags parameterdata kring hur den svenska rasen såg ut. Istället tog man bilder med god ljussättning av friska och pigga människor av vad som ansågs som "svensk" ras, där objekten (alla nakna) uppmanades att stå med god hållning och leendes, medan "kriminella", "finska", "rasblandade" och "samiska" personers bilder togs med sämre ljussättning och där en stor del av människorna inte ler, ofta ser trötta eller sjuka ut, hukar sig eller står med dålig hållning och har ovårdat hår eller ansiktsbehåring. Bilderna ackompanjeras av skrivna kommentarer i stil med "kriminell" och "rasblandad" med mera. Man reser runt i landet och ber präster skaffa fram lokala personer för fotografering, som ofta sker på prästgården, med ett vältaget professionellt foto av och för prästen själv som tack för arbetet.
1927-35 ägnar man sig mest åt opinionsbildade arbete, där Lundborg orerade om den "degenererade" samiska rasen och mot rasblandning, då minskade anslag gjorde arbetet att försöka kartlägga den svenska befolkningen omöjligt.
Med tiden blir det mer och mer klart att Herman Lundborg använder institutets arbete för att producera bevis för sina egna teorier om ras, oavsett om arbetet är vetenskapligt eller inte - det som produceras är overifierbar statistik (t.ex. 27,5% av svenskar har uppnäsa) och Herman Lundborgs egna åsikter om vilka bilder som representerar en god svensk ras och vilka bilder som representerar "degenererade" människor.
Kritiken börjar tidigt, där bland annat Dagens Nyheter och Torsten Fogelqvist är mycket skarpa i tonen, både på ideologisk och vetenskaplig grund. Med bitande sarkasm undrar Fogelqvist hur "lägre tjänsteman" kan vara ett rasbiologiskt drag, eller vem som bestämt att "fosterlandslöshet, gudlöshet, individualism och egoism" är rasbiologiska degenererade drag och anklagar Lundborg för att vara en charlatan och kvacksalvare som förskingrar statliga medel i ett privat korståg. Lundborg själv kommenterar kritiken med att han inte förväntar sig annat av en "judetidning".
Sin största framgång når institutet 1934, när den är remissinstans till steriliseringslagen, som går igenom och låter svenska läkare besluta om sterilisering av på mentalsjukhus tvångsintagna (vilket på den här tiden och fram till psykvårdsreformen 1992 kan vara i princip vem som helst som polis och rättsväsende vill ha bort från gatan men inte kan bevisa att de begått ett brott som ger fängelsestraff).
Herman Lundborg glider alltmer mot antisemitism och tyskvänlighet och hans stridbara personlighet skapar alltfler personliga konflikter och hans storskaliga projekt får med tiden allt mindre medel för sin forskning (fler än 7 anställda får institutet aldrig, inklusive Lundborg själv) och kritiken mot bristen på vetenskaplig rigoris och Lundborgs personlighet och ledarskap blir allt skarpare och mer allomfattande. I början av 30-talet har institutet svårt att rekrytera folk då det börjar bli paria i vetenskapliga kretsar.
1935 har den socialdemokratiska regeringen fått nog. Lundborg, som går i pension, ersätts med sin tidigare assistent (1922-24) Gunnar Dahlberg. Dahlberg är till skillnad från Lundborg (som visserligen studerat medicin, mest ärftliga sjukdomar, men men inte blivit läkare) läkare och mycket inriktad på att använda verklig vetenskaplig metodik. Lundborg har med tiden blivit alltmer antisemitisk och protysk, kanske till och med nazist, medan Dahlberg är skarp antinazist.
Lundborg protesterar högljutt mot vem som ska efterträda honom och anser förbittrad att man förstör hans livsverk och drar i protest sig tillbaka från det offentliga livet när han inte lyckas motverka Dahlbergs utnämning. Han dör 1943.
Dahlberg stänger som planerat ner den rasbiologiska forskningen och arkiverar det material som Lundborg tagit fram. Institutet är under hans ledning en tynande organisation som bedriver viss faktiskt vetenskaplig forskning (huvudsakligen Dahlbergs egen) kring genetik, socialmedicin och ärftliga sjukdomar, bland annat inavel.
Dahlberg dog 1956 och ersattes av Jan Arvid Böök, under vars ledning rasbiologiska institutet gick upp i Uppsala universitets institution för medicinsk genetik 1958.
Arkivet finns kvar och går att läsa för den intresserade.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2017.08.17 10:13 vonadler [HPSA] Lönskaläge, enkelt och dubbelt hor

Här kan du läsa tidigare HPSAer.
HPSA brukade stå för Historical Public Service Announcement, men på bromskloss utmärkta inrådan står det numera för Historia På Sweddit Anbefalles.
Idag ska vi prata om sexualbrott i Sveriges historia.
Karl IX införde 1608 ny landslag som ersatte Magnus Erikssons landslag. Den var i stora delar lika, förutom att man infört en del gammeltestamentliga lagar, däribland straff för lönskaläge, enkelt och dubbelt hor.
Lönskaläge var när två ogifta människor hade sex med varandra. Enkelt hor var när en ogift hade sex med en gift, och dubbelt hor när två gifta (som inte var gifta med varandra) hade sex med varandra. Straffet varierade genom olika iterationer av lagen, men generellt kan man säg att lönskaläge bestraffades med böter, enkelt hor med böter (för den ogifte) eller böter och spöstraff (för den gifte) och dubbelt hor med döden för båda parter. Upprepade förseelser innebar att straffet skärptes i omgångar. Andra gångens lönskaläge straffades t.ex. även det med spöstraff.
Den som inte kunde betala sina (mycket höga) böter bestraffades också med spöstraff.
Dödsstraffen var dock relativt ovanliga, då det svenska rättssystemet tycktes tycka det var väldigt obehagligt att ha ihjäl folk för otrohet. Ofta gjordes namninsamlingar genom förbön i kyrkan av grannar och släktingar som sedan skickades till rätten med bön om strafflindring för den dömde, vilket oftast hade god effekt - med grannar och släktingars garantier att brottet inte skulle upprepas angå man sig kunna döma mildare, och dödsstraff omvandlades ofta till spöstraff eller böter.
Ett typiskt exempel på hur man gärna ordnade saken kommer från 1641, då Ingeborg Jonsdotter, gift med bonden Karl Persson anklagas för dubbelt hor.
En viktig poäng i detta är att sexualsynen på den här tiden i mångt och mycket är omvänd den vi har idag. Män ansågs lite högre stående än kvinnor, lite närmare Gud och därför mer kapabla att stå emot det världsliga köttets lustar. En kvinna som inte fick sig vad hon behövde i äktenskapssängen däremot skulle helt naturligt gå annorstädes för att få vad hon behövde.
Ingeborg Jonsdotter och hennes älskare erkände sitt brott, men medan han flyktade var hon kvar och dömdes till döden - att hon dessutom blivit gravid ansågs som en extra graverande omständighet i sammanhanget.
Dödsdomen kom, men ingen iblandad ville egentligen att Ingeborg skulle dö. Hennes make bad vid högmässan med trillande tårar om nåd för sin hustru och hade redan innan svarat på frågan om vad han trodde orsakat det hela att han inte haft samlag med henne, trots att de varit gifta i två och ett halvt år. Som skäl angavs att hon inte visade honom någon kärlek, varvid han inte kunde få upp den.
En böneskrift skickades till hovrätten, som socknens framstående män och prästen skrev på, och hovrätten skred till verket och lät fyra kunniga män undersöka Karl Perssons utrustning, vilken de rapporterade var normal och kapabel. Karl Persson hävdade att han var alldeles för blyg för samlag. Ärendet bollades därför vidare till domkapitlet, där man efter att ha förhört paret och konstaterat att de ville fortsätta vara gifta ålade de tu att inom tre veckor ha ett samlag. Dock rapporterade de efter tiden till sin kyrkoherde att de misslyckats. De fick åtta dagar till på sig, men tydligen hade Karl Persson 'legat som stock och sten' och inte åstadkommit något.
Dock kom man i en briljant manöver då fram till att eftersom ett äktenskap inte bara ska ingås, det ska också fullbordas med ett samlag att Karl och Ingeborg inte var gifta på riktigt eftersom de aldrig fått till det. Ingeborgs dom reducerades därför till enkelt hor och böter.
Var Karl impotent, asexuell eller kanske homosexuell (eftersom de kunniga männen inte fann några fel på hans utrustning) eller ljög man bara för rätten för att rädda Ingeborgs liv? Svårt att veta i efterhand.
1779 avskaffades dödsstraffet för dubbelt hor, men först 1937 avkriminaliserades äktenskapsbrott helt och hållet.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2017.03.25 13:13 Kaisern En dikt om public service.

Januari. Vaknar. Slår på TVn. Skidsport.
Februari. Bakis. Skidsport.
Mars. Sliten. Gissa? Skidsport.
"Men hälften är ju alpint!"
Ja lutningen på backen gör det ju till en helt annan sak, bäst att se till att vi täcker precis allt!
Det är inte ens OS. Vänta på OS. Alla förtjänar sin dag i rampljuset, och den dagen är OS.
"Skidlandslaget skyller på vallarna"
Uppblåsta rivaliteter mellan syskonländer.
Det här är värt 602 kronor i kvartalet.
Debatt. Äntligen kan vi prata om problemen i samhället.
Vänta.
Vänta lite nu.
Varför är det bara en expert med?
En expert som representerar ett parti.
Ett parti som 45% av kanalen du tittar på har röstat på.
Vänta lite nu.
Det här är ju en propagandamaskin!
"Vi ska vara sjukt glada att vi faktiskt har oberoende media i Sverige"
Skämtar du?
"De får ju inte skattepengar"
Vad gör det för skillnad?
Borgerliga politiker hängs ut för se inte betalar licensen till Public Service, och att inte betala licensen till Public Service är en dödssynd, det vet jag för det sa dom till mig på Public Service.
Alla män är potentiella våldtäktsmän. Förutom dom 110 tusen män som vår feministiska regering valde att släppa in i landet.
Antalet våldtäkter ökar.
"Men det är för vi lagför annorlunda"
Men det har vi ju gjort i flera år, ökningen är ju nu.
"Men det är för att kvinnor är mer belägna att anmäla"
Vad baserar du det på?
"Att vi har en feministisk regering"
Enligt vem?
"Public Service"
Så om vi ser en ökning i våldtäkt så ska vi vara glada, och om vi ser en överrepresentation hos invandrare så ska vi sluta föra sån statistik?
"Skyll inte på invandrare din jävla rasist!"
Så vem ska jag skylla på då?
"Vallarna"
submitted by Kaisern to sweden [link] [comments]


2016.12.21 16:28 vonadler [HPSA] Merkantilism i Sverige

HPSA brukade betyda Historical Public Service Announcement, men på Bromskloss utmärkta inrådan står det numera för Historia På Sweddit Anbefalles.
Här kan du läsa tidigare HPSAer.
Det var ett tag sedan sist, så det är nog dags nu. Det ska handla om merkantilism i Sverige.
För de som inte riktigt har koll på sin ekonomiska historia så är merkantilismen en ekonomisk teori som föregick marknadsliberalismen. Merkantilisterna trodde på ädelmetallers inneboende naturliga värde och att öka tillgången på dem var att öka sin rikedom. Därför skulle ett land försöka importera så lite som möjligt och exportera så mycket som möjligt för att öka sin tillgång på ädelmetaller (som användes för som betalningsmedel i form av guld- och silvermynt). En stark stat som kunde upprätthålla tullar och med ekonomiska incitament (tullar och subventioner) och tydliga lagar och regler få handeln att gå den väg man ville var förstås nödvändigt, liksom en stark vapenmakt som kunde försvara landets ekonomiska intressen. Merkantilismen dominerade under den tidiga moderna perioden, ungefär från 1500-1800.
För moderna ögon kunde merkantilismen ta sig väldigt fåniga uttryck och idag ska vi titta på några av dem. Många av förbuden, tullarna och subventionerna ska också ses i samband med tidens politik och tankegods, med vilka de var intimt sammanvävda.
Kaffe var tidigt populärt i Sverige, då Karl XII och hans soldater tog med sig det hem till Sverige efter att ha lärt sig dricka det under tiden i Bender, numera Moldavien, då Ottomanska Riket. Importen var ju dålig enligt merkantilismen, så vid 1756 års riksdag infördes förbud, och Stockholms c:a 50 kaffehus fick stänga. Bondeståndet, argt efter att borgarståndet gått med på sekreta utskottets linje om förbud för husbehovsbränning (för att ge staten monopol på destillerandet av brännvin) drev linjen delvis för att hämnas. 1769 ersattes förbudet med en tull, men 1794–1796, 1799–1802 och 1817–1823 rådde återigen förbud mot kaffe. Brott straffades med böter.
På 1600-talet infördes förbud för medlemmar av borgarståndet att bära spets och pärlor, huvudsakligen för att minska importen av utländska lyxresurser, men också för att de allt mer ekonomiskt starka borgarfruarna plötsligt kunde klä sig lika fint som fina adelsfröknar, och drev upp priset på lyxartiklar så att en del av de mindre bemedlade i adeln inte riktigt hade råd med dem. Förbudet blev ett misslyckande, då särskilt de tyska borgarfruarna öppet trotsade lagarna och gick med spets och pärlor. När de kallades till förhör vägrade de helt enkelt att inställa sig, varvid myndigheterna tycks ha tyckt att det var alldeles för pinsamt att hämta redliga borgarfruar med vapenmakt och släppte det hela.
Riksdagen 1731 var en av de som gick allra längst vad gällde försöken att reglera mode. Man bestämde helt enkelt att det nuvarande manliga modet skulle gälla och bad Hennes Majestät Drottningen Ulrika Eleonora att ta fram ett lämpligt mode för kvinnor som sedan skulle vara för evigt. Böter för någon som ändrade i ett plagg, befintligt eller nytt, skulle bara 400 daler silvermynt, vilket blir 39 278 kr (med konsumentprisindex) eller 736 002 kr (om man räknar antalet timmar en arbetare behövde arbeta då för att få ihop summan och hur mycket han skulle få om han arbetade samma tid idag). Samtidigt passade man på att förbjuda utländska möbler och biljard, då det liksom utländskt mode inspirerade till olutheranskt slösande av tid och pengar. Debatten gick hög, och Landshövding Wrangel menade att det var bättre att ungdomen spelade biljard än att de satt i en källare och söp och Major Wrede påpekade att det vore synd att förbjuda biljard, då det var ett ädelt spel. Men Generalmajor Lagercrona ansåg att syndfullt spel och dobbel skulle leda till vrede och aggressioner. Major Wrede undrade då om de inte skulle förbjuda källare också?
På 1680-talet gjordes envetna försök att göra Stockholm till ett center för sidenproduktion och -handel. Sommaren 1687 kom två armeniska köpmän till Stockholm med ett lager råsilke av rätt usel kvalitét. Karl XI såg en möjlighet att göra Stockholm till ett center för sidenhandel och -produktion och försökte förmå Stockholms köpmän att sätta igång en produktion, något som misslyckades tills magistraten helt enkelt tvingades med kunglig order att köpa silket till högre pris än armenerna krävt (i hopp om att andra skulle följa efter när de hörde om priserna och Stockholm bli handelscentrum för siden). Eftersom Danmark just då var indraget i konflikt och därmed var blockerat av Nederländerna kunde Stockholm rekrytera ett 50-tal franska och nederländska sidenvävare från de kungliga danska sidenmanufakturierna i Köpenhamn, då de saknade råsilke att arbeta med på grund av blockaden. Dessas resa betalades av Stockholms stad och ett större faktori för tvättning, färgning och vävning av siden inrättades på Södermalm i ett flertal olika lokaler (däribland Södra Stadshuset, idag Stadsmuseet). Man gjrode sitt bästa för att framställa avancerade mönster och köpte in guld att väva in i tyget, men allt för intet. Råmaterialet var inte av bästa kvalitét, verksamheten drogs med problem och fick inte fram tyger av samma kvalitét som det som kunde levereras av det nederländska Ostindiska Kompaniet. Trots att hovet aktivt stödköpte siden och både import av och bärandet av kläder av importerat siden förbjöds lyckades man aldrig gå med vinst. Drömmarna om Stockholm som en sidenmetropol dog i pesten 1710, då de flesta rika stockholmare lämnade staden för att fly sjukdomarna och tillverkningen lades ned.
Den nationala dräkten var ett våldsamt impopulärt försök att införa en slags civil uniform för hovet och statliga tjänstemän, inklusive byråkrater, domare och diplomater. Genom att tillverka kläder av varor som fanns i landet skulle importen strypas. Resultatet var tyvärr mest att svenska tjänstemän blev utskrattade utomlands, särskilt de som var lite fläskiga, då dräkten inte alls såg bra ut på män med rondör.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2016.05.24 16:02 JonathanRL En Flygkadetts resa till USA 1953

Denna text är en sammanslagning av den berättelse som berättas av "VarJag" på forumet Skalman i den här tråden.. Orginalet är spritt över flera sidor och kan vara lite knepigt att följa, således copy-pastar jag istället för att länka. Mycket nöje!
 
USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga. Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.
Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda! Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer. New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna.
 
Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade. Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade..... Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen. Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av tjugo dollars ($20) var :roll: . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre. Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....
 
Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv. Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!
Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade. Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet) Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
 
Övernattning i 'Nissen-huts' - och uppenbarelsen! PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet. Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan :D, men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus :roll: Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......
 
Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner 8-) Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.
 
Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington. Hettan slog emot oss som en vägg! Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips :roll:. Efter bara minuter - badade vi i svett. Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen...... Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....' Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning. Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström :) Så man rörde sig i 'de bästa kretsar'.
 
OK - Andrews AFB och en större Nissen-barack - denna var försedd med ett par sergeanter som inte verkade upplagda för skämt och upptåg :roll: 'Lights out at ten!' lydde ordern... Och den amerikanska trollerilådan.....Coca Cola-automater, luftkonditionering, television - allt grejor som vi aldrig sett i Sverige. Isté, iskaffe - var få tag på växelpengar att prova allt detta överflöd!?
När man ville sträcka på benen hann man bara gå några meter innan en bil eller jeep bromsade upp och erbjöd lift...amerikanerna var antagligen lika nyfikna på oss utlänningar som vi var på dom.
Ögonfröjd i luften, på en närbelägen bana (det fanns massor av banor) höll ett stort gäng Grumman 'Hellcats' på med vad vi fattade var landningsövningar på hangarfartyg; om dom överskjöt 'märket' med mera än 25 meter - drog dom på och gick om.
Washington DC! Sightseeing i bussar....Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, Vita Huset (man fick inte gå in), Capitol (man fick gå in) och klättring av alla trappstegen i Washington Monument - det var tungt! Plus mycket mera som jag glömt. Amerikanerna höll ett rasande tempo och vi var dödströtta på kvällarna. Vår gruppledare hade till slut kapitulerat inför värmen och vi tilläts lägga av våra präktiga Flygvapenskjortor och slipsar, och uppträda i regelvidriga vita skjortor med upprullad ärm och utan slips - tack kapten T.!
 
En dag var det flygning :D Ngn flygklubb hade ställt upp med ett par dussin sportflygplan som reläade igenom ett par hundra killar med ngn kvart var i luften. Typfloran var stor - MINST ville man flyga med en Stinson som lastade 6-7 pax på en gång, MEST ville man upp i en av de Stearman PT-17 som deltog i cirkusen. Jag - hade turen att 'få' en Ercoupe, en tvåsitsare där man åkte cabriolet s.a.s. Vi kallades ju 'air cadets' - och piloten tog tydligen för givet att jag kunde flyga 8O så vi hann bara upp på ett par hundra meter när han sa 'you take over'... Det blev Varjags första flyglektion - en försiktig sådan speciellt med så intensiv trafik runtomkring.
Ercoupe'n var känd för att vara 'spinnsäker' d.v.s. mycket svår att få i spinn och över motorbullret frågade jag piloten om detta. 'You try it!' Jag bleknade - 'no you try it' Killen höjde nosen i 45 grader, drog av gasen och släppte ratten (fpl hade rattstyrning) - och sannerligen, Ercoupe'n sänkte snällt nosen utan minsta spinntends - ett mycket stabilt flygplan.
 
Vår kapten och löjtnant hade mumlat lite om frånvaron av trafikledning och dålig trafikdisciplin och efter att jag kommit tillbaka till terra firma, inträffade den enda allvarliga på hela resan.....En Stinson var nära sättning - när en Stearman vars pilot inte kunde se Stinsonplanet under sina stora undervingar - kom snuddande nära att 'landa' på Stinson vinge 8O Det var bara ngn meter som skilde planen åt - när Stearmanpiloten såg planet under honom - drog på fullvarv och klarade skivan.....Det - var nära ögat!
Och den dagen, var den 27:e juli 1953. För på kvällen kom President Eisenhower på TV och meddelade att vapenstillestånd slutits i Panmunjon och Koreakriget var över.
 
Exit Washington....i en C-47 med riktiga stolar, tre mans besättning och skriver och säger sju (7) passagerare! Vi hade hela flygplanet till oss själva! 8O Det kallar jag VIP-behandling....C-47:orna (civila DC-3) kallades ju Dakota under kriget och det passade ju bra när man skall flyga till Syd Dakota.
Denna kom att bli den mest minnesrika flygningen i mitt liv. Efter att vi nått cruising-höjden (låååg - kanske 1000 meter, fpl hade ingen tryckcabin eller syrgas - vilket ger utomordentlig marksikt) blev atmosfären ombord ytterst informell. Killarna i cockpit kom akteröver med mat i små kartonger.... med stekt kall kyckling, sallader och apelsin- och tomatjuice. Det var första gången jag sett eller smakat tomatjuice - något som jag verkligen gillade och som sitter i än. Dom ville 'snacka' och då planet saknade autopilot erbjöds frikostigt sittning i högerstolen där framme 8-) Vi fem flygpojkar fick var sitt halvtimmespass 'vid spakarna' (egentligen halvratt) medan vi mullrade fram över USA's prärier. Speciellt minns jag flygningen över södra delen av Lake Michigan och Chicago och de följande, nästan oändliga vetefälten i Iowa. Vädret var finfint och stämningen mycket hög. Speciellt imponerade blev vi när vi fick förklarat för oss att detta med 7pax i ett egen flygplan, inte var något misstag; 'Vi och flygplanet står till ert förfogande under hela eran vistelse i Syd Dakota' 8O När amerikanarna lägger på gästfrihet baxnar man. Di rika di kan.....
 
Resans mål var Sioux Falls, den största staden i Syd Dakota nära gränsen till Minnesota.
När 'kaparen' meddelade att vi hade en halvtimme kvar dit (det var en c:a sex timmars flygning) ruskades plötsligt vårt flygplan om av våldsamma okända krafter och jag uppfattade något som blixtrade förbi mitt fönster på väg nedåt....
Vi hade fått eskort!
Ett par aluminiumglänsande Mustanger (North American P-51D) - hade 'buzzat' oss och kom nu tillbaka upp - bara för att inta position vid vardera vingspetsen av C-47:an...dom hade halv flaps ute för att komma ned till vår blygsamma flygfart minns jag och tuffingarna i Mustangerna vinkade vänligt.
Det stod SD * ANG på kroppssidorna, 'aha sa vi - ANG är naturligtvis för mustANG' - men det var fel. Det betydde South Dakota Air National Guard och något pampigare mottagande till Syd Dakota kunde vi knappast tänka oss.
OK - Sioux Falls, 60 tusen själar och en mera 'hanterlig' stad för oss lantisar. Mottagningen på flygplatsen kaotisk - fotoblixtar, presentationer, snurrande filmkameror....i hårt tempo och bil till en TV-studio, 'ni skall vara med på TV-nyheterna i kväll'! Skyltfloran var bedövande - reklam, reklam överallt - man såg knappast stan för alla billboards :roll:
 
Snabb dusch, rakning och ombyte innan det bar iväg till Minnehaha Country Club för galamiddag med Civil Air Patrol..... 'Minnehaha' var siouxspråk - och betydde 'Skrattande vattnet'; ha ha-biten var i alla fall lättfattad :D Storartad middag, med tal, musik, dans - och flickor! Dansen - var mest den då populära 'reelen' - en irländsk skuttdans som var oss helt obekant. Vi - kunde bara foxtrot och vals förstås och gjorde vårt bästa med tjejerna. Som var en uppenbarelse.....I kläder och make-up vars elegans saknade motstycke bland svenska tonåringar...faktum var att flickorna såg mycket äldre ut än de var i sådan stass och jag blev förvånad höra att dom var tonåringar som jag själv. 'The Country Club' vaär en amerikansk institution - och representerar noblessen och Minnehaha var en ganska luxuös sådan som imponerade oerhört på oss. Något annat som inte imponerade - var antalet berusade kvinnor..... I motbokens Sverige var detta något nästan okänt - här drack fruntimmerna Dry Martinis och Highballs som vatten och stumlade och tog snedsteg och sluddrade på målet utan ringaste skam.....Vi svenskar blev uppbjudna till dans av flera av dessa ginlampor - men fungerade mest som stagmaster i hångelhas på samlags avstånd :roll: Alkohol serverades vi inte - vi var underåriga liksom de amerikansk tonsårsflickorna, 'spritåldern' var strängt satt vid 21 år!
 
En annan 'första' - var Bingo, ett spel vi aldrig hört talas om. Fick bingobrickor gratis förstås - och virrig förklaring av reglerna. När jag i en omgång tyckte att jag fått kombinationen rätt - sade jag Bingo! Det blev åskliknande applåder....Men jäntan som satt bredvid mig kikade och sa att 'that won't work' :(
Vilket snabbt bekräftades av spelledaren, följt av en ytterst 'tunn applåd' :roll: Och en Varjag som var morotsröd i ansiktet. Det blev ännu en mycket sen kväll = tidig morgon.....en av killarna i gruppen skrev vykort hem 'vi är så trötta att vi behöver svenska tändstickor för att hålla ögonen öppna. Dom amerikanska är av papper och håller inte så här sent på natten...' :lol:
Sioux Falls hade inte så mycket av sightseeing att erbjuda - vi kördes till ett 'fläskpackeri' - som var ett av de största i Mellanvästern. Helt enkelt ett slakteri - där jag f.f.g. fick åse själva slakten :roll: Inte speciellt uppbyggligt men lärorikt...om amerikansk fart; 'dom här levande grisarna - kommer ikväll att vara kokade och på burk!' 8O
Det var antagligen läckerheter som Spam - det handlade om. Inte blev man vegetarian på kuppen - men kunskap om verkligheterna om vad som händer i ett slakteri är nog ganska nyttig för alla.
Sen blev det högtidlig 'presentation' av en gåva - till den svenska gruppen. Någon religiös församling (varav det fanns MÅNGA i Syd Dakota!) hade skänkt en svensk praktbibel att presenteras till oss. Den var minsann inga dåliga grejor....en sån där femkilospjäs - 60x30x10 centimeter och med massvis av fina tuschteckningar, kopparstick och annat på - jag minns inte, men kanske tusen sidor. Verket var från tidigt 1800-tal och man 'trodde' att det kommit från Minnesota där tiotusentals svenskar slagit sig ned. Den hade vackra mässingsbeslag och var sannerligen ett 'praktverk'. Mera minns jag inte om den. Utom att den skulle skänkas till Riksantikvarieämbetet vid hemkomsten. I samband med bibelgåvan blev det också nödvändigt med ett kyrkobesök - där vi lyssnade till Herrans Ord och svettades ymnigt - innan vi släpptes ut på kyrkbacken att introduceras till 'församlingen'. Lite krystat för min del - men kall Coca Cola gratis - hjälpte upp prövningen :)
 
Aftonen - och ett 'Garden Party' i ngn parkanläggning där aftonens 'clou' - var en underskön 'indianprinsessa' i de snyggaste buckskins med fransar - jag någonsin sett! Prinsessan kom dit, enbart av 'dekorativa skäl' - och försvann alltför fort :x - jäklar - henne, hade man minsann velat 'snack upp' :D
Syd Dakota var (är?) en agrarstat och den huvudsakliga skörden var 'prärieguld' - majs! (eller Corn som det heter på engelska) Kopiösa mängder av majs på millioner tunnland av pannkaksplatta prärier. Från bil hade man knappast ngn utsikt....det var majsfält vart man såg. I staden Mitchell, finns ett 'Majspalats' som byggs om, nästan helt klätt med majskolvar innan och utan - varje år! Det såg ut som som något ur en sagobok eller Disneyland långt innan Disneyland var påtänkt. Och inne i den stora lokalen kunde man äta majsanrättningar i kubik....(om det fanns 'stuvad majs' - minns jag inte men det förefaller troligt) och köpa souvenirer gjorda av majs och majskolvar där fantasin saknade gränser i form och färg. Bara utbudet av majspipor (a la General MacArthur) i alla storlekar kunde ha fyllt en mindre butik! Vår pålitliga C-47:a flög oss västerut - till Rapid City och möte med Strategic Air Command. SAC var flygvapnets bart huggande svärd med mottot 'Peace is our Profession' ( :roll: ) eller 'Fred är vårt Yrke'.
Men fredligt - var det minsann inte på Ellsworth's Air Force Base där vi förevisades 28th Bomb Wing utrustad med världens största bombplan Convair B-36 'Peacemaker'.. Sexmotoriga giganter vars uppgift i händelse av krig var att göra Sovjetunionen självlysande med sina atombomber. 'Security' på basen var enorm - överallt var det skyltar med 'No Go' och 'Endast Auktoriserad Personal'. Vi fick inte klättra upp i planen och kika inuti - men traska runt dem och titta - det fick vi. Bombschakten var kolossala och vår svenska kapten anmärkte att di däringa atombomberna måste vara stora och tunga grejor att döma at upphängningsanordningarna.
'Har ni atombomber här?'
'Yes ssirr'!
' Kan vi få se en??'
'No ssirr...Classified' Jag bör tillägga att vi denna tid hade uttrycket kärnvapen ännu ej slagit igenom - de kallades helt enkelt atombomber.
Så någon atombomb fick jag aldrig se....
 
Well, i Rapid City som paa ett par platser tidigare - bodde vi privat. Jag hade turen inackorderas hos en familj dar baade pappa och son - var CAP-medlemmar. Sonen var ett par aar yngre an jag men hade eget rum, eget fotolabb i huset, korkort och egen bil! Det sista var 'haeftigt' som man sager i Sverige idag.....'nej' sa han 'det flesta av mina kompisar har bilar ocksaa....' (korkortsaaldern - var 15 aar!) V.s.b.- som det hette i geometrin....kvicka telefonsamtal- och ett 'bilgaeng' trummades ihop till 'a meeting' paa ngn sundae-bar i stan. Det visade sig att alla mina fyra gruppkamrater - ocksaa bodde hos killar tillhorande 'bilganget'. Vi - saag ut som faagelholkar! Egna bilar!? Kom ihaag att 1953 i Sverige var det bara 'rikt folk' som hade bil - alla andra hade just borjat lukta paa moped- och motorcykelaaldern! Deras bilar, vad jag minns - var alla av efterkrigsmodell.....1946-48 aarsmodeller - min kille hade en Buick 1948... Vi ville ju absolut veta hur mycket deras bilar kostat - forklarande att en bil hemma i Sverige var ett, hart nar ouppnaaeligt maal for oss....Jag minns klart att hans Buick hade kostat $75! En annan kille hade en Plymouth Convertable ('med lite bucklor...') som kostat $40 8O. Vaara hakor hangde paa brosten.....
 
En annan bonus var killens fotolaboratorium.....jag hade maanga rullar film (svartvit 6x6cm saa klart 1953) och redan borjat oroa mig for framkallningskostnaderna hemma i Sverige..... :roll:
'No problem' - ge dom till mig! Nasta dag hade jag alltsammans framkallat, kopierat - och flera forstoringar :D . Hans rara mamma - hade last ngnstans att svenskar aat havregrynsgrot till frukost. Och som en speciell raritet - kokat 'oat-meal porridge' till mig...'saa du kan kanna dig lite hemma... :) ' En STOR gryta! Jag har alltid avskytt havregrynsgrot.....men vad gor man? Sonen tog pliktskyldigast en liten klick - jag, fick en valdig portion. Nar jag straevat igenom den - 'vill du ha mer?' - och innan jag hann svara landade ytterligare en valdig slev i tallriken :roll: 'En Svensk Tiger' som bekant - :wink: hur jag fick i mig den minns jag inte...men en ambassador for Sverige maaste ju gora sin plikt.
Nar jag fraagade sonen vad jag var skyldig for fotojobbet och materialet; 'Du ar inte skyldig mig en sekin - du aat upp den dar forfarliga groten i morse - annars hade jag varit tvungen ata halften av skiten.....' :lol:
 
Black Hills, South Dakota och det imponerande Mount Rushmore-monumentet. Vi aakte dit i USAF-buss....landskapet i Black Hills paaminde mycket om Sverige....barrskog, myrstackar och moranterrang. Sjalva monumenet - fyra presidenters huvuden utmejslade ur graaberget - AR oerhort imponerande. Det tog c:a 400 mannar med dynamit ned till stenhackor och slipmaskiner elva aar, att skapa konstverket. Ansiktena ar omkring 18 meter hoga forestaller fr.v. presidenterna Washington, Jefferson, (Theodore) Roosevelt och Lincoln.
All ara till egypterna och deras kollossalstatyer - men annu om en million aar, kommer det att vara mojligt att puzzla ihop anletsdragen av dessa amerikanska presidenter. Ett verkligt 'varaktigt' monument som for framtiden bevarar minnet av the United States of America.
Flyg med C-47:a igen - norr om Black Hills ligger ett sareget omraade kallat 'Badlands'. Som framgaar av bilderna - ar detta inte latt framkomligt till fots eller bil....men en fantastiskt upplevelse fraan 500 meters hojd paa 'sightseeing'!
Darefter - vandes nosen mot New York och Dakotaaventyret var slut.
 
Ar du tankelasare? (Angående förfrågan om bilder från redan; A/N) Jo det stammer bra det. Utom nagra dussin svartvita 'positiv' inklistrade i ett album :roll: - men Herregud, det ar femtiosex aar sedan! EN bra en som finns i albumet - ar en forstoring av 'Mustang vid vingspetsen' p.v.t. Sioux Falls dock :P
Tack for C-47:an forresten...
Jag har pratat lite om bussarna vi aakte i - dessa var undantagslost tillhoriga USAF, maalade mellanblaatt och av maerket 'International'. Dom var ytterst enkelt inredda - som billiga skolbussar. Vi motte dem paa Rhein-Main, Azorerna, Washington - overallt....standardtyp... En kul sak jag maaste beratta - ar kordisciplinen hos de, mest afroamerikanska, chaufforerna. Det fanns naagon trafikregel om jarnvagskorsningar och - deras korsning som fick oss att skratta.....men som foljdes mannagrant och utan minsta leende av USAF-chaufforerna....
1) Bussen stannar 2) Motorn slaas av 3) Dorren (reglerad av mekanisk vinkelhavarm av chaufforen) oppnas 4) Skjutfonstret till vanster om chaufforen oppnas 5) Han lyssnar till till hoger.... 6) Han lyssnar till vanster - genom fonstret... 7) Han startar motorn... 8) Han kor over korsningen... 9) Han stanger dorren... 10) han stanger fonstret
Vi ar paa vag igen! :lol:
 
Oavsett hur hett det var - kordes aldrig bussarna med oppen dorr...paa luftkonditionering - var inte en tanke :roll:
....resan fortsatte till New York - och supercentrala Hotel Astor vid Times Square. Dar, som jag tidigare berattat - den amerikanske utrikesministern fick traffa Varjag :lol: Ny amerikansk virvelvind, FN-skyskrapan - Empire State Building - broar, skyskrapor, platser och namn - det blev for mycket att 'ta in' vid det laget.... Vi var mest intresserade av att 'shoppa paa Broadway' med vaara aaterstaaende dollars. Bast minns jag reklamskylten for Camel-cigaretter, som blaaste rokringar tvars over gatan utanfor hotellfonstret....
Kopte rekvirerad plastkortlek, Gerry Mulligan-plattor, modellbyggsatser aldrig horda om hemma....m.m. m.m..... Varuutbudet fick lilla Luleaa att se ut som Duvemaala och vi alla delade en stark kansla av efterblivenhet i jamforelse med USA- som 'mellan skaal och vaegg' - kladdes i ord daa och daa...det bjod emot att erkanna det men sanningen var saa uppenbar att vi maaste prata om den.
 
Den sista kvallen - var 'fri' - inga arrangemang. Jag hade en mormors syster som bodde i New York och med stranga order att kontakta henne (hon visste naturligtvis att jag var dar...) ringde jag henne.....Det blev blixtavhamtning, laang bilfard till hennes hem - dar hela den avlagsna slakten vantade. Presentationer till ett dussin manniskor vars relation och namn jag knappast uppfattade. Jag var 'unik' .... ingen fraan de svenska delarna av slakten hade naagonsin besokt USA tidigare. Inget var for bra for en....alla maanade om mig - jag hann bara besvara faa av de maanga fraagor de stallde mig, innan det vars dags for bilfarden tillbaka till Astor.
Det undslapp mig hur snaalt tilltagen den $-dollartilldelning var som vi faatt..... 'Good Heavens - how much do you need??? - give him $200!' Jag forklarade blygt att det var for sent - vi flyger ut imorgon och jag kan inte handla mera i alla fall.....Suck
Hemresan antraddes i en MATS C-97 Stratocruiser - det storsta flygplan vi alla naagonsin satt vaar fot ombord paa.... och destinationen - var inte Sverige - utan Paris! Det var namligen saa att den franska gruppen (som varit i New Mexico) hade blivit saa imponerade att de meddelat Republiken att har faar Frankrike 'laegga paa naagot' for att balansera intrycken.....och inbjod alla de europeiska grupperna till ett par dagar i Paris fore slutlig hemresa. (Till och med engelsmaennen - accepterade fast dom fick ta en omvag :lol: )
 
Naagon timme efter starten fraan New York - raakade vi in det varsta aaskvader jag naagonsin flugit igenom. :roll: Blixtarna stod 'som spon i backen' och 'elektricitet' vandrade som maskar paa vingarna. Turbulensen var oerhord och vi kastades omkring som en lekboll i det upprorda lufthavet. C-97:an hade samma laanga smala vingar som dess halvsyster - B-29 och man saag genom fonstret hur dom 'flaxade' som faagelvingar i turbulensen.....8O Till och med vaar kapten och lojtnant saag lite oroliga ut.....
Men Boeing's tekniker hade tydligen raknat ratt i sina kalkylker - for vi kom genom stormen utan vingbrott. Det - var den forsta gaangen jag verkligen varit skitradd under en flygning......
Next, 'gay Paris'.
...och utan halster ar det dags avsluta denna (alltfor) laanga foljetong;
 
Som jag skrev i foregaaende - post - ville minsann nu den franska 'Fjarde Republiken' visa lejonklon efter all den amerikanska gastfriheten. En mycket valkommen och och ovantad clou paa resan som vi alla saag fram emot med stora forvantningar. Vi landade pa Le Bourget - och amerikanerna glomde inte paapeka att det var har - som amerikanen Charles Lindberg hade landat med sitt enmotoriga Ryanflygplan efter den forsta direktflygningen USA - Europa anno 1927! Jag minns inte mycket av ankomsten - vi landade paa kvallen. Men den 'amerikanska ordningen och effektiviteten - byttes omedelbart mot fransk villervalla....Passkontroll och 'formaliteter' tog en evig tid och det var 'smaatimmar' innan vi bussades till vaar logering. Alla europeiska grupperna - vi var omkring 90 man - anvisades en gymnastiksal. I vad vi senare upptackte var en flickskola. (men utan flickorna som var paa sommarlov.... :roll: )
 
Faeltsangar - med grasfyllda madrasspaasar - var uppstallda....bagage forvarades paa golvet bredvid sangen....filtar och kuddar utdelades av en saan dar fransos i 'kepi' - lakan var tydligen okanda i Fjarde Republiken :)
Men, vi var ju dodstrotta och fann att svenska, portugisiska och turkiska snarkningar - lat precis likadana :lol:
Frukosten - i 'flickornas matsal' - blev en sensation...dom serverade rodvin till frukost!(middag och kvall :) ) Brodet - i meterlangder, var jattegott! Resten, ja resten.... vad ovrigt serverades minns jag mycket val......och det beromda 'franska koket' imponerade inte. Hemligheten med den s.k. 'franska kokkonsten' ar att ha hittat paa femtusen olika namn for kalops! Som alla smakar precis lika, innehaaller samma saker och paa naagot obegripligt satt - naatt varldsrykte... :P
Virvelvind sightseeing i Paris.....upp i 'fiffeltornet', Sacre Ceur, Notre Dame, La Louvre..... Mitt bestaaende minne av Paris 1953 var att ALLT...alla dessa paradbyggader, ja hela stan - var morkgraa! Traakig farg -daa jag senare sett ett 'renputsat' Paris - men 1953 var det elandigt.....biltrafiken bestod till stor del av underliga trehjuliga 'lastbilar', bussar som var jamnaariga med mig eller aldre - och en uppenbar fattigdom som fick gamla Sverige att se ut som ett dromland! (kanske en poang for Folkhemmet i alla fall :roll: )
 
Vid kordes till slottet i Versailles! Paa kvallen - en magnifik 'ljud och ljus-show' om slottets och Frankrikes historia. Naturligtvis paa franska - men nar showen visade giljotiner (som gick som symaskinsnaalar :lol: ) visste vi i alla fall precis var, i historien vi befann oss....
Hojdpunkten - som 'la belle France' ville visa upp - var naturligtvis dambrost! Vi bevistade 'Folies Bergere' dar en magnifik 'show' exponerade mera av den varan - an jag naagonsin sett, tidigare eller senare.....man erinrar sig killen som aakte till Olympiaden for att han ville se '100 meter dambrost'...... Well det fick vi - utan Olympiad :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Folies_Berg%C3%A8re
M.A.T.S. tog oss hem till Bromma - dar Varjagen smugglade 'kontraband' till kungariket Sverige - men glomde sitt pass i en telefonkiosk (for att underatta om lycklig hemkomst till foraldraskapet naturligtvis)......
Sen, ja sen blev det Statens Jarnvagar, den s.k. 'Nordpilen' - hem till Luleaa igen.....(ingen sovvagn - militarbiljett!) passet - kom paa posten fraan tullen i Bromma - naagon vanlig sjal hade hittat och lamnat in det.... :oops:
Stor pressmottagning i Luleaa - av Norrbottens-Kuriren. En mera dampad av Norrlandska Socialdemokraten.....'Norrskensflamman' brydde sig inte - men hedrade mig med de korta orden att 'Amerika har faatt en ny agent i Luleaa....' :P .....'Flamman' - hade alldeles ratt!
[På förfrågan om preskriberat brott] Jodå - det brottet är längesedan preskriberat. (Även om innhav av kontrabandet - ännu femtiosex år senare i Sverige är Majestätsbrott :roll: )
Här i alla fall förklaringen; vi besökte en liten stad, Yankton - vid Missourifloden i allra sydöstligaste Syd Dakota. Värdarna inkluderade en 'Game Warden' (=jägmästare) och jag och en annan Flygpojke åkte i hans bil.
I bilen - fanns ett gevärs-ställ! I stället stod en M1 'US Carbine' och på det hängde en Luger i ett 'US'-märkt axelhölster 8O Vi hade tidigare på dagen traskat förbi en pantbank i Yankton - där skyltfönstret [b]var en vapensamling[b].
Stannat, stirrat - revolvrar, pistoler i dussintal - igen, föll hakorna och sju svenska fågelholkar fick lära att 'det var bara gå in och köpa...' Licens?? - vad är det för nåt???
Vår fascinering av US-karbinen och pistolen, undgick inte jägmästaren/chauffören - så han sa helt vänligt, 'would you like to have a shot?' 'yes....' hickade vi..
Vi körde över Missouri på en bro - och befann oss i Nebraska....där jägmästaren kände till en lämplig plats för lite skjutövningar i terrängen....Alla bilarna stannade, US Carbinen tons ut och skjutövningarna inleddes i en liten ravin.
Alla Flygpojkarna fick skjuta - men Herr Jägmästaren uppfattade snabbt att Varjag var den enda som tidigare umgåtts med skjutvapen....
Morgonen därpå vid 'avskedet' från Yankton kommer jägmästaren fram till oss och säger; 'Jag vill ge en present till er svenska pojkar'- går fram till mig och - överräcker Lugerpistolen i sitt hölster....' har sett att Du - vet någonting om skjutvapen, så Du skall ha den....'
Jag blev stum. Stumma blev även en svensk kapten, löjtnant och fyra andra Flygpojkar.....
En officiell gåva - till en svensk delegation - kunde naturligtvis inte nekas. När vi kom till Bromma och det frågades 'något att förtulla?' - svarade bara officerarna att 'det får pojkarna själva redogöra för. Det fanns lojalitet på den tiden !
submitted by JonathanRL to sweden [link] [comments]


2015.03.03 16:25 vonadler HPSA: Fantastiska (icke-krigiska) svenskar 1: Kommissarie Kempe.

Det är dags för mer HPSA (som brukade betyda Historical Public Service Announcement, men på Bromskloss utmärkta initiativ betyder Historia På Sweddit Anbefalles).
Vi har haft en hel del krig och erövringar, så jag tänkte att det är dags för en serie om fantastiska historiska icke-krigiska svenskar. Först ut är Kommissarie Anders Gustav Kempe vid Stockholms poliskår som den 21:a april 1917 gör en underbar insats för Sverige.
Först lite bakgrund.
Redan innan första världskriget bröt ut var Sverige låst i en infekterad strid om parlamentarismen och rösträtten. Vi hade inte fri och lika rösträtt - att vara straffad för brott eller ha en skatteskuld innebar att ens rösträtt drogs in. Samtidigt kunde rikare personer ha upp till 400 röster till första kammaren. Kvinnor hade ingen rösträtt alls.
Samtidigt utsåg Kung Gustav V statsminister utan att bry sig om vad riksdagen tyckte om saken. I februari 1914 hade kungen initierat bondetåget och borggårdstalet med följande middag på slottet för de tillresta bönderna i opposition mot den liberala regeringen under Karl Staaffs ovilja att höja försvarsanslagen. I den följande regeringskrisen avgick Staaffs regering i protest mot att kungen agerade utanför de parlamentariska kanalerna.
Istället utsåg kungen en Ministär under Hjalmar Hammarsköld.
Sedan kom första världskriget.
Under den här tiden var Sverige inte själförsörjande på mat. Man var dessutom beroende av konstgödsel i form av nitrater från Sydamerika för jordbruket.
Under första världskriget placerade britterna Tyskland under en blockad som rent formellt var olaglig - alla länder hade rätt att handla med krigförande länder, så länge de inte sålde kontraband (vad som var kontraband definierades i Haagkonventionen 1899 och Londontraktaten 1909). Mat räknades inte som kontraband.
Tyskland, som inte heller var självförsörjande på mat, började köpa så mycket mat de kunde i Danmark och Sverige. Sverige importerade alltså mat och sålde vidare till Tyskland, något man rent formellt sett hade rätt till, och som Ministären Hammarsköld höll hårt på när britterna blev irriterade.
Resultatet blev att britterna placerade även Sverige under en (illegal) blockad.
Problemet blev dessutom värre av att priset på fläskkött blev oerhört högt. Man trodde på den här tiden att en hälsosam diet för en soldat i fält måste inkludera en stor andel animaliska produkter och fläskkött var eftertraktat av kapitalstarka tyska uppköpare. Svenska bönder började därför att mata grisar med potatis och brödsäd för att få dem att växa fortare och därmed tjäna mer pengar. Resultatet var att bristen på bröd och potatis ökade och priset gick upp än mer.
Ministären Hammarsköld var också sen med att införa ransonering, vilket gjorde att priserna fortsatte att klättra. Bristen på konstfödsel i form av nitrater minskade också den inhemska produktionen, vilket skapade än värre problem.
Bristen på importen av kemikalier förlamade också pappers- och massaindustrin, med stor arbetslöshet som följd.
Snart fick Hammarsköld öknamnet Hungersköld.
Våren 1917 var problemet extra stort, särskilt inne i städerna. Potatis förvarades på den tiden ute på åkrarna i så kallade stukor av halm. Våren var kall och det var frysgrader långt in i april. Potatisen kunde inte tas upp från stukorna eftersom den skulle frysa på vägen in till städerna.
Ransonering hade införts, med resultat att folk köpt bröd för alla sina brödkuponger och hade potatiskuponger, men ingen potatis fanns att köpa. Ministären Schwarz hade 1917-03-30 ersatt Hammarskölds och hade inlett förhandlingar med britterna, men löften var för lite för sent för upprörda och hungriga svenskar i städerna. Inspirerade av februarirevolutionen (med den julianska kalendern, mars med vår moderna gregorianska kalender) i Ryssland tog svenskarna till gatorna.
Situationen är explosiv. Många av demonstrationerna har förvandlats tillupplopp, med polis som gjort chock mot demonstranter med häst och sabel, med plundring av mataffärer, inslagna butiksfönster, plundring och skövling av krigsprofitörer och gulaschbaroners hem och verksamheter och mycket mer.
Socialdemokraterna splittras över frågan i socialdemokrater, som vill fokusera på valet i September 1917 och genomföra allmän och lika rösträtt där och vänstersocialdemokraterna (med kommunister och syndikalister) som vill utnyttja den revolutionära stämningen att göra mer svepande samhällsförändringar.
1917-04-21 samlas mellan 10 och 20 000 demonstranter framför riksdagen - för er som inte är bekanta med Stockholms geografi så ligger riksdagen på en egen liten holme och omges på alla sidor av vatten som är tämligen strömt.
Per-Albin Hansson, som en dag ska bli statsminister kommer ut för att tala till folkmassan, kräva fri och lika rösträtt till bägge kammarna och omedelbara leveranser av mat, men också be dem hålla sig lugna och inte ta till våld och fokusera på valet till hösten, då man ska få de förändringar man vill ha.
Bakom Hansson kliver Stockholms Polismästare Wilhelm Tamm upp. Okänt för Hansson har Tamm kommenderat fram hundratals ridande poliser och stamanställda från militären för att skingra folkmassan. Tamm ska precis signalera till poliserna att skingra folkmassan, något som säkerligen lett till ett större slag på den lilla holmen, där hundratals, kanske tusentals demonstranter tvingats ner i det kalla och strömmande vattnet och där drunknat eller frusit ihjäl.
Det är många, med mig inkluderade som tror att det kunnat leda till en katastrofal utveckling av eskalerande våld mellan arbetare och soldater och det borgargarde som börjat bildas i Stockholm (och förse sig ur militära förråd och organisera sig, med militärens goda minne, på Karlberg). Ett inbördeskrig kan ha varit en armsänkning bort.
Det är i den här situationen som Kommissarie Anders Gustav Kempe kliver in och gör sin insats för Sverige.
Kommissarie Kempe ser vad som håller på att ske och kliver ut efter sin överordnade Tamm, brottar ner denne och släpar med våld in honom inomhus igen. Någon signal kan aldrig ges till de samlade poliserna och militärerna, och demonstrationen upplöses fredligt efter Hanssons tal.
Det här är en tid när man inte riktigt ifrågasätter sin chef och framförallt inte tar till våld mot honom. Det Kempe gjorde var rätt, väldigt modigt och farligt för honom själv, hans karriär och framtid. Det var det slags mod som behövdes just då och just där, och det kan ha räddat Sverige från ett blodigt inbördeskrig och all den bitterhet som kunde följa på det.
Socialdemokraterna i riksdagen hotar de konservativa med att de inte kan svara för vad folk tar sig till om Stockholms frivilliga skyddskår inte upplöses. Det vita gardet upplöses och browningpistolerna återlämnas till militären.
Den 1:a maj anordnas en enorm och helt fredlig demonstration. Vädret blir varmare och potatis kommer in till städerna. Ministären Schwarz får blockaden mot Sverige upphävs. Liberalerna och socialdemokraterna vinner valet under hösten och inför fri och allmän rösträtt och kungen accepterar slutligen parlamentarismen.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2014.09.07 19:15 feliax "Hej alla som röstar på F! Och inte har läst partiprogrammet"

Detta känns mer som en önskelista än ett partiprogram...
BNP-måttet ska innefatta oavlönat hushållsarbete (s. 7)
Lagen om valfrihet ska avskaffas så att politiker får bestämma mer över människors vardag (s. 7)
Arbetsmarknadsstatistiken ska ersättas av "beräkningsgrunder som synliggör kvinnors villkor" (s. 8)
En uppförandekod för arbetsmarknaden ska upprättas (s. 9)
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön införs på alla arbetsplatser (s. 10)
Positiv särbehandling ska införas i arbetsliv och utbildningsväsen så att personer med sämre kvalifikationer ska kunna tilldelas tjänster och studieplatser pga. att de tillhör en viss grupp (s. 10)
Andra anställningsformer än fast anställning på heltid ska avskaffas (s. 10)
Försäkringsbolag ska inte få ha högre premie för riskgrupper om riskgruppen är kvinnor (s. 11)
Staten ska lägga sig i företags verksamhet och tvinga dem att anställa fler om staten anser att det är nödvändigt (s. 11-12)
Arbetslöshetsersättningen ska vara på maxnivå utan tidsbegränsning (s. 12)
Kvinnor ska få lättare att beviljas banklån för dåliga affärsidéer (s. 12)
Vid större regionalutvecklingsprojekt ska minst hälften av pengarna tilldelas kvinnor (s. 12)
Fler än två personer ska kunna ingå äktenskap (s. 14)
Skolor och förskolor som inte har ett HBTQ-persektiv ska förbjudas (s. 16)
Undervisning i klimatkunskap införs i förskolan (s. 16)
Förskolan ska bli avgiftsfri (s. 16)
Alla skolor och förskolor måste ha köttfria måndagar (s. 16, 17)
Alla grundskolor måste undervisa i feministiskt självförsvar (s. 17)
Skoldagens längd i både grundskola och gymnasium ska begränsas till högst sex timmar och läxor och betyg innan gymnasiet ska avskaffas (s. 17, 20)
Veganmat ska införas på alla skolor (s. 17)
Yrkesutbildningar ska ge universitetsbehörighet (s. 18)
Alla universitetsutbildningar måste ha ett HBTQ-perspektiv (s. 19)
Ämnet klimatkunskap ska bli obligatoriskt på alla universitetsutbildningar (s. 19)
Ett tredje kön införs och man ska kostnadsfritt och utan några som helst krav kunna byta (juridiskt) kön (s. 22, 30)
Toaletter, omklädningsrum, fängelser, etc. för transpersoner måste finnas (s. 22, 30)
Minderåriga ska få göra (fysiskt) könsbyte (s. 22, 30)
Möjligheten att avskaffa (juridiskt) kön helt och hållet ska utredas (s. 23)
Alla lärare måste gå en utbildning i "alkoholens roll ur ett könsmaktsperspektiv" (s. 24)
Informationsplikten för HIV ska avskaffas (s. 25, 31)
Sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatoriskt i förskolan (s. 27)
Alla "grupper som tar samhällsbyggande beslut" ska bestå av exakt hälften kvinnor och hälften män (s. 42)
Alla utbildningar och all offentlig service ska finnas exakt överallt i hela landet (s. 43)
15-minutersprincipen ska lanseras* (s. 42)
Reklam (ej bara sexistisk reklam utan all form av reklam) ska inte förbjudas helt men kraftigt begränsas (s. 43)
Inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria, men bara om man jobbar med kultur (s. 45)
Sverige ska ha en kvinnlig proffsliga inom ishockey (s. 46)
Inkomstskatten ska sänkas (s. 47)
Sveriges energiförsörjning ska vara 100 % förnyelsebar, och ingen större utbyggnad av vattenkraften får göras (s. 48)
Alla nybyggen av motorvägar ska stoppas (s. 49)
Transporter med lastbil ska försvåras till förmån för båt och tåg (s. 49, 79)
Kollektivtrafiken ska bli avgiftsfri (s. 49)
Det ska bli förbjudet att bygga externa köpcentrum (s. 49)
Genmodifierad mat ska totalförbjudas (s. 50)
Djur på cirkus ska förbjudas (s. 51)
Positiv särbehandling ska tillämpas inom rättsväsendet (s. 53)
Möjligheten att helt avskaffa fängelsestraff ska utredas (s. 54)
Upphovsrätten ska avskaffas (s. 54, 71)
Alla som uppehåller sig i Sverige, oavsett medborgarskap, ska ha rösträtt (s. 57)
Personer som befinner sig illegalt i Sverige ska ha rätt till försörjningsstöd (s. 63)
Fri invandring, bortsett från arbetskraftsinvandring (s. 63, 65)
Utvisning ska avskaffas, även för mycket allvarliga brott (s. 64)
Alla vapen (inklusive bland annat pistoler) ska avskaffas globalt (s. 67)
Försvaret ska avskaffas (s. 67)
Konflikter ska istället lösas av bland annat HBTQ-organisationer (s. 68)
Män ska omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster (s. 79)
(Detta är skrivet av: https://www.facebook.com/fredrik.nielsen.50/posts/10152173480448651?fref=nf . Inte skrivet av mig alltså //Feliax )
EDIT: Här kan du läsa allt annat http://feministisktinitiativ.se/wp-content/uploads/2013/11/For_en_feministisk_politik_2013.pdf ! (Tack till Treks00 )
submitted by feliax to sweden [link] [comments]